Att göra eller inte göra. Det är frågan!

Det var nu länge sedan jag skrev här, allt har sina förklaringar. Jag kommer till det!

Jag har minst sagt haft det tufft med motivation och även om motivationen svikit har jag hela tiden blickar framåt med hopp på en ljusning! Men så snart jag börjat hittat tillbaka till glädjen i att köra på har jag skadat mig eller blivit sjuk.

Att i de lägena ladda om och hitta motivationen har varit minst sagt tufft. Med stöd och pepp har jag ändå försökt komma igen.

Jag ska tillbaka även denna gång var så säker! Vad har då hänt sedan sist?

Jo jag har kört på med simning med cyklingen och även löpning om än i en liten skala. Har liksom haft svårt att hitta flytet, resultaten. Jag har dock plockat bort alla prestationskrav! Det har bara handlat om att hitta glädjen igen.

Wattmätare, gps, träningsklocka osv har fått ligga kvar hemma. Detta för att just hitta känslan och inte stirra mig blind på prestation och siffror.

Det har fungerat väl fram till måndagen den 16/7 kl 19…. då jag skulle byta Styrlinda på en av cyklarna. Jag tog en kniv och slant😢

Kniven gick in i min högra tumme och skar av en artär. Blodet bokstavligt talat sprutade. Upp till akuten i ilfart med högläge och tryckförband för att stoppa blödandet.

Man gav mig morfin för smärtan i fyra omgångar men det fortsatte att värka och blöda.

När klockan närmade dig midnatt kom läkaren in och brände artären så att vi fick stop på blödandet.

Väl hemma vid ca 02 somnade jag av ren och skär utmattning. Dagen efter fortsatte värken som gjorde mig bedövande trött lägg där till att man upptäckt att jag hade njurbäckeninflamation.

Men det var handen dom värkte så in i… fick en ny kallelse till sjuksköterska på ortopeden som konstaterade att jag behövde komma till arbetsterapin. Väl där fick jag rörelse övningar jag skulle göra.

Nu är det fredagen den 20/7. Kommer hem för att hitta en kallelse från den läkare son “lagade” mig den 16/7 på akuten. Besöket var redan på måndagen och väl där var det tre läkare so. Enstämmigt konstaterade att jag behövde åk till Linköping och Hand och plastikkirurgen. Jag fick en tid redan på onsdagen.

Väl i linköping efter att nu inte kunnat sova på över en vecka hade jag svårt att hålla modet eller för den delen humöret uppe.

Jag blev visad till ett undersökningsrum och även nu var det tre läkare och en kirurg som blev fundersamma på min skada och dess symtom.

Jag fick nya övningar att göra och en ny kallelse till tisdagen den 7/8.

Väl framme fick jag träffa ännu en kirurg. Hon klämde och kände i ca 1 minut innan hon utbrast jag måste operera dig!

Nervositet blandat med skräck fyllde mitt inre. Under operationen fick ja veta att det som gjort så ont var det att jag även skurit av nervtrådar som i sökandet efter varandra bildat en knöl (cysta) stor som en spelkula. Detta var alltså anledningen till den våldsamma smärta i hand och vänster arm. Den är nu borta och jag hoppas på att få tillbaka känseln och att bli av med smärtan.

I skrivande stund sitter jag på landstingsbussen på väg hem igen. Nu ska jag lyssna på all goda råd och vila till såret är läkt. Efter det ska kroppen få rehab. I vinter ligger fokus på att få upp styrkan i underkroppen sant att gå av mig de extra kilon som jag vilat till mig 🤪

Ta hand om er och varandra och slutligen #baragort /Mats

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *